Empty vocals

Under de senaste dagarna har jag kommit fram till en alldeles extraordinär slutsats, en sådan magnifik slutledning av sådana fantastiska proportioner att jag bara MÅSTE blogga om det!

Mitt hus är stort. In a creepy way. Det är inte att själva huset är gigantiskt, det är mer att man känner att man inte kan ha koll på det. Som om det är lätt att missa något, eller att någon skulle kunna gömma sig någonstans.. Ja, jag är paranoid och jag borde sluta kolla på skräckfilmer. But still, det är lite creepy. Särskilt eftersom man är ensam hemma eftersom familjen minus storebror är i Trysil (nånstans i Norge.. typ..) och åker skidor, och storebror är i lumpen. Fast han kom hem idag. Han sa hej, vi pratade lite om vad han skulle göra och lillebrors väckarklocka, sen gick han. Skulle till flickvännen, kommer hem imorgon. So there I am again.

Men eftersom Sally kom och åt middag och tittade på Hancock med mig så blev det faktiskt en väldigt trevlig kväll :)

Nu ska jag försöka få lite sömn.. (OBS! försöka betyder inte att jag kommer att gå och lägga mig, det betyder att jag kommer att gå och titta på tv, dricka te, och någon gång inom den närmsta framtiden sova)

Godnatt/morgon/whatever

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0